
Hon inspireras av träden.
Dessa unika individer.
Livskraftiga i samklang med dess omgivning.
Omöjligt finns inte.
Här finns inga odlingsmanualer och radavstånd.
Vi har förstått vikten att bevara urskogen och inte blanda oss i.
Vi har på samma sätt förstått vikten av att rena vår luft.
Vi har på samma sätt förstått vikten av att återställa våra vatten.
Kanske är det vägen till den mänskliga hälsan också.
Bevara, rena och återställa urmänniskan.

Vi tänker olika.
Vi ser på framtiden på olika sätt.
En konstgjord värld med konstgjorda människor.
En naturlig värld med naturliga människor.
Båda har ett pris.
För henne är den senare ovärderlig.
För henne är den övre extremt dyr, överreklamerad och drivs av storhetsvansinne.

När vi höll tillbaka återhämtade sig jorden.
Vad hindras oss på den vägen?
Istället vill vi tillbaka till dyra glamorösa välgörenhetsgalor som samlar in pengar för att rädda världen och plantera nya träd.
Hon förstår inte.
Att samla in pengar till en värld som fortsätter att gå under?
För att friköpa sig ansvaret?
Tro att vi bidrar?
För att behålla en livstil som är ohållbar?
Vad mår människan bra av?
Vad mår naturen bra av?
Låt oss göra mer av det.
Sluta göra det andra.
Men hon kan så klart ha fel.
Men träden i urskogen visar att det tillsynes omöjliga är möjligt.
Hon vill vara en urmänniska och göra det tillsynes omöjliga möjligt.
Är hon du?

