Gå lite långsammare, träna olika perspektiv

Godmorgon.
Idag ber jag dig om 3 min att läsa texten nedan.

Kan inte sluta fundera kring livets hinder, utmaningar och möjligheter.
Hur gå vi från ord till handling som gör skillnad?
För tre år sedan skrev jag en text som jag blev påmind om idag. Ifjol skrev jag en liknande. För mig än mer aktuell idag. I somras blev andemeningen till en hel bok.

Texten kommer ur sitt ursprung från en löptur i en geggig januariskog, Den handlade om att hantera, acceptera, se möjligheter och hitta tacksamhet för nuet oavsett. Texten i fjol om ett vinterbad i Vänern tillsammans, några modiga vänner och jag. Känslan av tacksamhet.

Det har runnit en del vatten under broarna sedan 2019 och inte minst under 2021 insikterna har fått ett större djup. De senaste veckorna börjar jag se människor ställa sig upp och be respektfulla och nyanserade samtal.

Vi har klivit in i 2022, men denna text skrev jag i fjol men gäller inte minst nu.
Det kan vara viktigare än någonsin att vi känslomässigt tar varandra i hand och väljer att ser och ta vara på varandras goda intentioner. Oavsett vart vi står och vad vi kommer ifrån.
Lyssnar på varandra.
Sluta tysta varandra.
Vi är varandras omgivning på denna planet, oavsett vi vill eller inte.
Det blir lättare om vi väljer att vilja.

Den uppbyggda samhällsstrukturen vi har bygger på motpoler som vi och dom, rätt och fel, gott och ont, bra och dålig, vinna eller försvinna känns förlegad och den är minst sagt destruktiv.
Det som är Är och därifrån tar vi tillsammans nästa kliv.
Peka finger mot någon annan hjälper föga.
Att tillsammans ska vara så svårt.

Det handlar inte om att blunda.
Istället se så mycket vi kan och vända blicken åt all håll utan skygglappar.
Vi har alla oändligt många sidor i oss själva och kommer alltid att ha.
Det är att vara människa.
Människan speglar livets alla nyanser i både gråskalan och färgskalan och med stänk av guld, silver och glitter.

Att gömma undan sidor av oss själva i gråskalorna för att framstår i bättre dager gör att vi känner oss som bedragare.
Känsla av besvikelse växer både inför oss själva och andra.
Livet tenderar då handlar mer om en rädsla att bli påkommen och att inte rädsla att inte duga som vi är.
Vi kan inte fortsätta så här om vi vill vidare.

Istället med rak rygg vara modiga, ödmjuk och göra sitt bästa i alla lägen och ständigt omvärdera situationerna som kommer upp. På samma sätt tillåta andra att göra det samma.
Men jag kan så klart ha fel.

Ser vi ett hotande iskallt stålbad eller en nödvändig förlösande hälsokälla?
Eller kan vi välja att se båda persoektiven?
Har hur vi uppfattar verkligheten direkt effekt på hur vi mår och hur vi tar oss an livet, du och jag?

Tacksamheten och acceptans för ljuskglimtar i den mörkaste vinternatten är en nyckeln till mycket mer mening, energi, tillsammanskap och lätthet i livet.
Men jag kan ha fel.

Livet är inte enkelt och har har aldrig haft intensionen av lätthet,
men kanske heller inte svårt.
Enkelt och svårt är ettiketter.
Låt Livet bara Vara. Livet
Är är, och det innehåller allt som passerar och det vi släpper in kommer oss nära.
Det är att leva som människa.
Vad väljer vi att släppa in?

Själv gjorde jag ett val för ett antal år sedan,
att träna på att sluta kämpa mot det oönskade.
Kanske har du också gjort det och precis som jag börjat se effekten?
Jag tränar fortfarande, och kommer fortsätta livet ut.
Ibland är det svårt, ibland är det lätt.
Det är alltid vägen vidare.

Att se utan att välja och ta ställning.
Det kan vara provocerande,
får man göra så?
Vi vill så gärna kategorisera,
vi ser fragment av något och boxa in i box, vi har lärt oss att så fungerar och förstås världen.
Leder det till stagnation eller utveckling? Det beror på.

Jag kommer inte att vara i en box,
för jag vet att jag är fri.
Andras boxar gör mig inte mindre fri och de säger inget om mig,
mer om den som boxar.
Jag kommer inte sätta dig i en box heller. Jag tror att du och jag är mycket större än en box.
Vi gör alla våra egna val.

Vi blir alla erbjudna att Inleda ett livslångt samarbete med livets alla möjligheter – även de mest utmanade.
Vi kan välja tacka ja.
Ibland handlar det om att släppa taget om det man inte vågar förlora — i tillit till att nya dörrar kan öppnas istället.
Acceptera att inget vara för evigt.
Den senaste åren har jag förstått den enorma skillnad det gör för oss i vardagen.
I den värld vi lever har det blir påtagligt.
Men jag kan ha fel, och det kan du också.

Allt gott önskar jag Dig
M