Natten var stökig.
Drömmar avlöste varandra trots att hon mest kände sig vaken.
Människor kom och gick.
Nya människor, människor hon inte sett på länge, bekantar i nya sammanhang.
Nattens drömmar är oförutsägbara.
Båten familjen precis suttit i och tagit sig ur sjunker till botten.
Hon dyker i från kanten för att samla ihop ägodelarna som ligger kvar.
Hon får upp dem till ytan.
Det går lätt trots att det är djupt.
Sikten är god, hon känner inte klädernas vikt eller vattnets temperatur,
det förvånar henne.
Sakerna är oförstörda, tom dator, telefoner och bilnycklar.
Nattens drömmar är både förtvivlan och hopp.
Maktlöshet och handlingskraft.
En olycka i skidbacken, fullt med människor samlas runt om den lille.
Hon drar efter andan, väljer att vakna och gå upp i stället.
Hon orkar inte mer denna natt.
I nattens drömmar är de djupaste rädslorna i strålkastarljus.
Så sitter hon ännu en tidig morgon i skenet av ett tänt ljus, doften av kaffe, en liten varm kropp bredvid sin och låter ögonen vila över den mörka dalen.
Hon värms av både kaffet, filten och sällskapet.
Hon andas in vetskapen om att allt är som det ska.
Hon släpper nattens våndor och
hon insuper istället morgonens frid.
Lämnar det som varit.
Det hör till det förgångna.
I mellanrummet gör hon sig redo för dagen.
Skänker en tanke till nära och kära.
Vart du än befinner dig.❤️
Malin Maria 