Vem har rätt att värdera tid?

Hon utmanar sin tanke om tid ännu ett steg.
Erkänner att när tiden inte värdesätts,
utan blir en transportsträcka för annan tid, då blir hon ledsen.
Vem har rätt att värdera tid?

Hur kan vi spenderar tid att prata om och längta efter tid vi redan har?

Hon ler åt att hon värdesätter att ägna sin tanke åt detta en stund.

Hon funderar över förmågan att uppleva gott om tid och inser tacksamt att hon allt mer upplever detta.
Kanske kan de flesta lära sig det om vi vill?
Det egna andetaget och förmågan att njuta av mellanrummen har varit viktiga nycklar för henne själv.

Om vi förändrar våra sanningar om tid – från brist till något helt annat,
vad skulle då hända?

Behöver vi allt mer frigöra vår tidsuppfattning?

Hur skulle Du vilja uppleva tid?
Vad hindrar dig – egentligen?

Lämna en kommentar