En novemberhälsning till Dig

Äntligen Novembermånad!

Jag tror inte att det är en slump att jag år efter år får en stor lust att skriva ett novemberbrev med lite samlade tankar. Det kanske lika mycket är till mig själv. För det är ofta här någonstans i månadsskiftet oktober/november, när vardagen gör sig påmind och mörkret faller på, som jag brukar stanna upp och fundera över;

Är jag på rätt väg?

Gör det jag valt att lägga fokus på effekt?

Hur vet jag det?

Det är i oktober som tvivlen brukar vara som störst hos de flesta. Vi tycker inte att vi har nått så långt vi önskat. Vi tycker inte att tiden räcker till. Vi börjar att känna oss lite trötta och slitna – det skapar gärna en inre oro. Tvivel gör gärna det. Oron skapar en stress som gör att vi glömmer att andas och gärna kör på lite för hårt för att bli klara fortare och nå dit vi vill.

Det fungerar sällan bra.

Det är därför vi då behöver påminna varandra om att stanna upp och se oss omkring en liten stund. Det är det mina novemberbrev brukar handla om, så även i år.

I somras satte jag fullt fokus för egen del kring hälsa och välbefinnande, det är inte ett visstidsprojekt utan ett livstidsprojekt. Det är nu jag sätts på prov. Det är i mörka tider som vi ska fokusera på det vi behöver som allra bäst. Tända ljus.

För vad annars ska livet handla om – om inte hälsa och välbefinnande. Om att tända ljus omkring oss. Sprida energi och uppmuntran till allt vi ser som är gott. Det är det som lyser upp mörkret. Det är det som ger energin, en rörelse av uppmuntran som skapar ringar på vattnet. Allt vi ägnar oss åt skall läggas i korgen av värdefulla investeringar.

Det är inte alltid så lätt som det låter, särskilt inte under hösten när mycket nytt kickar i gång i många verksamheter inte minst den vi själva befinner oss i. Det är en omställning från semester till arbete. Nya rutiner som ibland skaver innan de sätter sig och då är det lätt att känna det som ett misslyckande. Men att flexibelt anpassa sig till rådande förutsättningar är aldrig ett misslyckande, det är att vara följsam till livet så som det faktiskt är och inte så som vi vill att det ska vara. Rutiner och relationer tar tid att skapa, långsiktighet är en nyckelfaktor. Vi behöver kroka arm med varandra för att tillsammans hjälpas åt, alltid – ensam är inte stark i vår värld. Det är tillsammans som gäller.

Tiden vi lever i är ”post-pandemi-tid” och det både känns och märks upplever jag. Vi har de senaste åren fått rensa bort och anpassa oss på många fler sätt än vi någonsin kunnat föreställa oss. Vi har inte kunnat träffas tillsammans vilket gör relationsskapandet svårare, vit har fått avstå från saker som tidigare varit självklara. En del saker har varit bra och varit nyttiga för oss, vi har fått oss att omvärdera om det faktiskt gör någon skillnad. En del saker har varit skönt att få göra på egen hand. En del saker har blivit betydligt svårare eftersom vi tappar helheten eller känslan att vara en del i en större gemenskap. Pratar vi inte med varandra lär vi inte heller känna varandra. Det skapar lätt avstånd och osäkerhet. Det nya sättet blir snabbt det nya normala och att återgå kan kännas lika svårt.

Vi behöver återskapa vår gemenskap tillsammans.

Vi går in i en mörkare period men vi fokuserar på ljusen vi tänder tillsammans.

Som tidigare år behöver vi påminna oss om att just nu vara extra snälla mot oss själva. Naturen pausar och saktar ner, vi är en del av naturen.

Kanske ska vårt tempo slå ner på takten något och anpassa sig till årstiden.

Låt oss påminna varandra om att ge oss själv små stunder av återhämtning och vila.

Låt oss tillåta oss att strunta i något ”onödigt” och öppna upp för ingenting.

Det händer när du vilar…det är då vi ser det som är viktigt på riktigt.

När vi vågar stanna upp.

Låt oss skapa tid för eftertanke och tända ljus, om än för en liten stund.

Vilka tankar tänker du? Vad sår du som får gro och växa? 

Om det är något frö du just nu sår som inte är bra för dig, behöver du få syn på det.

Påminner igen om att gärna skriv ner den tanken och byt ut den mot en annan som du i stället vill ska växa. Gör så med varje tanke som kommer upp. Lyssna på den. Skriv ner den på ett papper. Titta på den och vill du byta ut den gör det. Riv gärna sönder den gamla eller gör en värmande brasa av den.

Det låter enkelt, men det fungerar. Jag har gjort det under många, många år nu, vet att flera av er har provat.

Nu vill jag önska er alla en underbar november.

Tillåt Dig koppla av, njuta och förundras över allt Du har runt omkring Dig.

Glöm inte, vi är aldrig ensamma, vi har varandra.

Kram Malin Maria