Det hon trodde var viktigt är inte längre det.En märklig känsla.Den hon trodde hon var.Var bara en bild av föreställningar hon skapat. Inget är konstant.Det blir.För att det är vad vi önskar.Så vad önskar vi? Hon har älskat att resa.Från början var planeringen primärt.Detaljerad och kreativ planering.Resan levde sällan upp till planen.Som om en tanke… Fortsätt läsa Tacksamhet för varje vägval
Morgonkaffet i koppenoch samma varma känsla inför alla grattishälsningar som nådde henne under gårdagen.Vilken värld vi lever i, tänker hon.Vi tror på på avstånd, men överraskas ändå om och om igen hur nära vi kan vara oavsett. Hon slänger en blick i backspegeln.Av nyfikenhet.När något till synes oönskat dyker upp har det viktiga lärdomar med… Fortsätt läsa Tacksamhet och tillit banar vägen
Hon minns inte något även om hon gör sitt bästa.Just denna dagen för många år sedan.Dagen då hon känt sig redo för ett liv utanför, efter en viss tvekan, enligt hennes mamma.Rakt ut i den varma sommarnatten på 70-talet kom hon skrikandes. Hon är ett barn av sin tid.Hon har byggt på och skalat av.Expanderat… Fortsätt läsa Hon valde att komma mitt i sommarnatten
Ibland är det som hon inte kan sluta.Hon är ett barn av jord.Kanta, rensa, klippa, så, vattna, rensa lite till.För henne är det vilsamt och ett rent nöje. Numera tar hon pauser och balanserar energin.Förr höll hon maniskt på.Nu har hon sällan mål, hon håller bara på.Görande i oändlighet och fullständig tillit. Det gör henne… Fortsätt läsa Släpp fåglarna fria
Så dyker de upp i hennes liv igen.En efter en.Från en svunnen tid.Vägar möts igen. Visst har hon ägnat dem en tacksamhetens tanke då och då.För det avtryck de gjort när de passerat hennes liv.Hon minns deras energin som berört henne och väckte något hos henne. Det betydde något.Det betyder fortfarande något.Oklart vad.Men betydelsen räcker.… Fortsätt läsa Vi möts igen när tiden är inne
Hon sätter en fot framför den andra i det kylvåta morgongräset.Den här tiden på året har solens strålar redan börja värma och fåglarna sjungit hela sin reportoar trots den tidiga timman.Hud mot natur ger henne närvaro och fokus, på ett sätt hon tycker om.Oavsett om det är vatten, luft eller materia.Något händer med henne.Oklart vad.… Fortsätt läsa Enkel formel för relationer
Hon känner sig som en gammal gumma där hon sitter i farmoderns gamla fotölj.Hur svårt kan det vara ,hennes tonläge känns aningen barskt,och hon undrar vart det kommer ifrån.Hur svårt kan det vara att vara generös och snäll? Hon känner sig som dryga 1000 år där hon sitter med en ryggsäck som är fullav erfarenheter… Fortsätt läsa Hur svårt kan det vara att vara snäll?
Nu har hon verkligen fastnat, hon brukar göra det när något är särskilt viktigt.Det gör henne nyfiken.Hon har lärt sig att ge sig själv tid då och inte skynda på.Hon upprepar tankegångar och följer upp dem med frågor. Om jag tar ansvar för min egen sanning, och samtidigt inser att också den är begränsad.Vad skulle… Fortsätt läsa Att stanna kvar en stund av nyfikenhet
Hon har erkänt för både sig själv och andra att hon synat sina egna kort och insett att hon bluffat sig själv.Inte medvetet, sällan medvetet.Men när hon väl börjat se kan hon inte sluta.Hon har dragit slutsatser på ett urval av fakta som passat utifrån den hon velat vara.Det har begränsat henne. Hennes yngste son pratar… Fortsätt läsa Vill du vara min vän?
Efter badet blickade hon ut över vattnet.Känslan dröjde sig kvar, som om hon låg där fortfarande och flöt med djupa lugna andetag.Känsla att vara ett med vattnet.Jag är vatten, precis som jag är luft och materia.Inte undra på att jag trivs i naturen, hon ler. Hon minns tiden du hon trodde hon inte gillade vatten.… Fortsätt läsa
I soffan sitter hon och filosoferar.Hon känner sig så trygg.I tryggheten finns ingen oro eller rädsla. En röst inom henne ifrågasätter detta.Det måste vara något hon missar?Något hon inte förstår?Hon är säkert naiv och oansvarig?Vad borde hon göra?Borde känna efter lite mer?Ta kroppens signaler på mer allvar?Är hon inte lite stel, finns det inte någon… Fortsätt läsa Värdefull och del av Gemenskap
Hon vandrar på ängen och viker av där muren öppnat sig mot skogen.Så dåligt skyltat det var här, tänker hon och söker med blicken bland träden så långt det går.Hon vandrat på måfå, men inser snart att hon måste missat något.Med tillit till den känslan vänder hon mot hållet hon kom ifrån och hamnar efter… Fortsätt läsa Om att välja väg i livets skog
När hon tillät sig långsamhet var det som saker föll på plats av sig själv. Som att när tempot fick styra sig själv minskade skavet och pusselbitarna föll på plats automatiskt. Det händer när du vilar, var titel till en bok hon läst för många år sedan.Hon hörde också författaren föreläsa i stan där hon… Fortsätt läsa Långsamhet öppnar upp för klokskap?
Hon har låtit en del växter vara kvar på oväntade ställen.Endel skulle kalla det ogräs.Hon väljer att se dem som oväntade gåvor.Vi väljer vår verklighet tänker hon. Hon tycker att naturen ordlöst talar till henne ibland, när hon som minst anar det och när hon behöver det.Den är klok och trösterik. ”Förgät-mig-ej” har fått ta… Fortsätt läsa Blå ögontröst talar till henne
Hon packar upp sin ryggsäck,synar korten hon lagt i den.Som om det vore en samling värdehandlingar. Oavsett det tillmätta värdet ser hon så tydligt att många av dem är falska.Nog glimmar de som guld och lockar till ägande men allt de gör är att tynga ned ryggsäcken och skapa en rädsla till förlust. Hon sorterar… Fortsätt läsa Är det dags att packa om ryggsäcken?
Malin Maria 