Min Vårrunda på Kinnekulle 2013

Den årliga helgen för vårrundan på Kinnekulle öppnar uppför att ta del av natur, konst och historia. Vårens sena ankomst gjorde att endast enstaka träd skimmrar i gröna toner och det var bara de första vårblommorna som stod i full prakt.

Ibland finns det ett värde att göra saker på egen hand. Det kan vara lättare att vara i nuet och ta det som det kommer om man inte behöver komma överens med någon annan. En del dagar är det skönt. Då möter man ofta nya fantastiska människor. Idag spenderade jag dagen tillsammans med mig själv och fylldes av nya intryck i nya möten.

Se nya möjligheter i det förgångna
Jag beger mig till Kullen på morgonen, efter frukost. På min färd upp ser jag hur utställarna är i färd med förberedelser, sätter upp skyltar och bjuder in till en härlig helg med upplevelser av olika slag. Min plan är att börja på Stampens kvarn. Där besöker jag först en konstutställning på andra våningen med vackra, färgglada tyger och små kistor och etuier som dekorerats invändigt med målade eller textila ränder. I samtalet med konstnärinnan tilltalas jag mycket av tanken att skapa nytt av det gamla. Att låta fantasin och skaparkraften ge nytt liv till det om en gång varit och ge det annan skepnad. Hon berättar om ett nytt projekt hon har att skapa kappor av gamla brodderier från loppis. Min tanke går genast till min farfars egenbrodderade tavlor och vilken lycka det skulle vara att kunna ge det hantverket nytt liv. Glädjs åt att människor, som denna kvinna, ser oanade möjligheter i det som för andra är förgånget.

Mitt nya vårprojekt
Köper mig en kopp kaffe med påtår och försöker hitta lite lä intill kvarnens husvägg. Lyssnar på åns fors och ser hur människor strömmar till över den lilla stenbron. Det står några försäljare vid bron. Jag köper med mig två pelagonskott av mannen med plantorna. Två ovanliga sorter pelagoner som jag tänker att jag ska ha som vårprojekt och skämma bort med omvårdnad och kärlek. Köper också med mig lite bivaxsalva av modern och dottern vid det andra försäljningsbordet. Tänker att det är det finns så många trevliga människor med så olika hobbys. Önskar att jag hade en hobby som jag brann för ibland.

Plats och tid för varande
I den lilla hagen bredvid är det uppsatt en Närvaropromenad och guiden möter upp kl 11:00. Det var egentligen därför jag lockades till Stampen, för att få stanna upp lite granna. Promenaden tog ungefär 20 min och var en kort runda på ett par hundra meter med ett par stationer på vägen. Så enkelt men så genialiskt. Jag påminns om att bredvid görandetiden skapa tid för varandet. Varandetiden tänker jag är tiden på bryggan, tid för återhämtning, kravlöstid. På promenaden får vi tips på övningar som hjälper oss med varandet. Kan inte låta bli att fundera över vad det är som gjort att vi glömmer bort den här tiden som egentligen är den allra enklaste, mest natuliga och självklara? Vid det första stoppet på promenaden skulle vi ta in vinden med alla sinnen. Hur låter den, hur luktar den, hur smakar den, hur syns vinden? Vid en annan plats fick vi låta uppmärksammheten vila på naturen på andra sidan ån. Så mycket man ser när man låter ögat vandra vidare från det som först uppenbarar sig. Min favorit övning kommer jag att fortsätta göra många gånger i sommar: Gå sakta (gärna utan skor) i naturen och känn varje fotsteg och hur marken under känns. Rulla foten från häl till tå. Ta varje steg varsamt av hänsyn till Moder jord. Släpp allt annat, det är du, moder jord och ett steg i taget. Min andra favorit övning handlade om hörsel och att pröva att sätta händerna vid öronen och liksom ett djurs öron rikta hörseln mot olika håll. Framåt, bakåt och åt sidan. Så annorlunda det låter! Vad är det som gör att djurens öron ser ut som de gör och människan fått sina? Hur påverkar det oss att vi tar in ljud från alla håll? Vad kräver det av oss? Hur påverkar det oss i de miljöer vi befinner oss i idag? När promenaden med guiden var slut tog jag ett extra varv för att uppleva på egen hand, ta lite fotografier, stanna upp och titta på blommorna och göra nya upptäckter. När jag kom upp på den lilla bergsknallen för andra gången var det som om vinden mojnade och solen tittade fram genom trädgrenarna. Jag satte mig ner och marken som var täckt av mossa och växter var alldeles solvarm. En magisk känslan av stillhet, värme och lycka infann sig. Ibland behövs det inte mer än så!

Man tager vad man haver…
Jag lämnade Stampens kvarn och styrde mot Husaby. Påvägen dit gjorde jag en avstickare till en liten silversmidesverkstad och därefter till en helt fantastisk loppis som använde både inne och ute miljön. Sålde gammalt och nytt av gammalt. Underbara barnkläder av retrotyg, färgglada trasmattor och tygväskor. På spisen stod ramslöksoppa och för en billig peng serverades även nybakat bröd.

Tiderna och livet förändras men platserna är de samma
Efter spontasstoppet styrde jag mot Husaby och fick tillsammans med ett tjugotal andra en visning av biskopsborgen och källan intill. Historiens vingslag är påtagligt och det är lätt att med tankens kraft fantisera om livet förr. Biskopsgården som är från slutet av 1400-talet men fynd som är gjorda i närheten är sedan bronsåldern. Bygget som idag är en ruin hade en kort storhetstid. Den för den tiden vräkiga byggnaden fick bara stå i 40 år innan den brändes ner av Gustav Vasa som inte uppskattade kyrkans inflytande. Ruinen har delvis legat under jord innan den på 70-talet grävdes fram och idag var det den nuvarande ägaren som också driver ett BB som gästvänligt bjöd in till visning och bjöd på historiska tillbaka blickar.

Kinnekulle är en alldeles speciell plats och alla de fantastiska små ställena längs med de slingrande vägarna, hantverkare, odlare, restauranger, kyrkor, historiska platser, vandringsleder, loppis och fik.

Jag avslutar dagen på Hjulets cafe som är en favorit med hemmbakat och åker därefter trött, mätt och belåten hemmåt igen.

Det blev en härlig dag, fulll av intryck av många skilda slag.

Kram malin