Blir så trött på hur mina tankar och känslor spelar mig spratt. Hur latmasken försöker ta över min person så fort jag vänder ryggen till.
Jag har lyssnat på latmasken ett par dagar nu. Varje morgon har den berättar hur trött jag är, hur jag behöver vila, sova och ta det lugnt. Motivation och lust för morgonträning har varit obefintlig. Så slog det mig imorse, när jag var nere och gjorde iordning välling, att latmaskens röst är ren lögn. Genom att låta bli det jag borde och som får mig att må bra för att istället välja den enkla och bekvämare vägen får föga att hända. Jag känner mig inte ett dugg piggare, inte gladare, inte starkare, inte nöjdare…
Inte konstigt alls om man tänker efter – gör man inget – händer inget! Misslyckas man ständigt är det dags att tänka om. Att vänta på bättre tider är väldigt osäkert. Att ta saken i egna händer och tänka om och göra något helt annorlunda brukar vara mycket mer konstruktivt och framgångsrikt.
Så om jag vill vara pigg och energifylld – så ska latmasken krossas – för den vill något helt annat.
Så imorse kl 6– knappt vaken – åkte träningskläder på (är träningskläderna väl på är det mycket svårare att avstå). Lämnade mannen med bebisen och vällingflaska, och de två stora sovandes. Drog till gymmet och en runda bland skrot i en relativt tom träningslokal – effektiv träningstid.
Piggare, energifylld och lite klokare åkte jag hem igen för att kicka igång familjen när maken drog till jobbet. För att nå sina mål så måste man lära sig att hoppa över diverse hinder på vägen. Det här med att inte ha lust, inte orka eller det är inte min grej det är bara bekvämlighetens latmask. Latmasken som är fylld med känslor och tankar och ursäkter för att förhindra människan att faktiskt nå sina mål – till och med att må bra.
Saker är sällan jobbiga i sig själva – det är vår inställning till det som vi antingen bejakar eller trotsar. I efterhand är sällan det vi undviker så jobbigt som vi trodde. Som telefonsamtalet, städningen, gräsklippningen, jobbet osv. Om vi skulle lägga minde tid till att tveka, vänta, hitta på ursäkter och gå omvägar för undvika – skulle vi slippa både mycket ångest och dåligt samvete.
Vi skulle också spara en massa tid – då vi faktiskt kan vila och koppla av med gott samvete. Istället för att lägga tid på att fly från det som skapar oss välmående och som gör oss nöjda. Flyr vi kan vi ändå inte vila heller.
Det gäller att känna igen sin latmask och ta faighten. Det gäller att lära sig hoppa över hinder – ju oftare jag gör det ju spänstigare blir jag. Hinder blir inte längre ett problem utan något jag registrerar för att sedan kliva över. Hinder blir bara murar om jag låter dem växa i mitt eget sinne. För murar är sällan generella utan oftast individuella. Det den ene tycker är jobbigt- älskar den andre.
Stirra inte på hindret se horisonten och målet där bakom – dit du är påväg och dit du ska.
Imorse hoppade jag över tröttheten och orkeslöshet och det kändes riktigt bra efteråt. Ingen besvikelse – ingen ånger. Nöjdare, stoltare och piggare blev min ingång resten av dagen. En liten sak i universum kanske – men många bäckar små skapar större vattendrag och flyt genom livet.
Malin Maria 