Hon har erkänt för både sig själv och andra att hon synat sina egna kort och insett att hon bluffat sig själv.
Inte medvetet, sällan medvetet.
Men när hon väl börjat se kan hon inte sluta.
Hon har dragit slutsatser på ett urval av fakta som passat utifrån den hon velat vara.
Det har begränsat henne.
Hennes yngste son pratar mycket om oändligheten.
Hon börjar förstå magin med oändligheten.
Jag har lär mig för lite om just den, tänker hon.
Hon har lärt sig väldigt mycket om det motsatta.
Det har vidgat hennes värld men också begränsat henne.
En spännande tanke, hon stannar i den en stund.
Hon kan utifrån egna erfarenheter upptäcka sig själv i andra.
Hon tycker att människor är långt mer lika än de tror och kanske vad de borde vara.
I strävan att passa in, vara till lags, göra rätt och hålla sig till borden försvinner personligheten, energin och den enorma potentialen.
Hon har lärt sig känna igen bluffen nu för genom det som föds rädslor, osäkerhet, smärta och negativitet.
När hon väl börjat urskilja dessa symtomen har hon blivit nyfiken på orsaken.
Hon ser så tydligt att det handlar om förställningar som drar ner energin och begränsar handlingsförmågan.
Trötthet, stress, sjukdom och känsla av maltlöshet.
Att välja sin verklighet för att man ser elegantens snabel ger en ensidig dimension.
Den värld vi lever i är inte det minsta ensidig.
Att dra den typen av slutsatser av ett litet urval av fakta som passat det som känns tryggt och bekvämt säger något om den som gjort den.
Den vill något.
Och den vill att vi ska följa med.
Hon har svårt att förstå att man vill överföra egna begränsade sanningar på någon annan.
Vilket ansvar och vem kan ta det?
Att kopiera andra rakt av leder sällan till egna sanningar.
De kommer skava för de är ett urval.
När sanningar inte ger lugn och trygghet har hon lärt sig vara uppmärksam.
Då saknas något.
När känslan infinner sig att att vilja skyller på annat utanför sig själv har hon lärt sig vara uppmärksam.
Då saknas något.
Hon har inte förrän det senaste förstått de långtgående konsekvenserna av detta, att det faktiskt leder till krig, motsättningar, besvikelser och misstänksamhet.
Om vi bara tar ansvar för vår egen sanning, och inser att också den är begränsad.
Att ingen annans sanning är mer värld än min egen.
Och min sanning är oändlig.
Och jag är fri att välja och välja på nytt.
Om och om igen.
Och min rätt är alla andras rättighet.
Vill vi inte då vara varandras vänner?
Hon reser sig ur fotöljen och tar på sig sina skor. Dagen har precis börjat.
Malin Maria 